Upphittat återfås ej mot beskrivning

Min trädgård har visat sig vara en liten skattgömma då och då.

Häromdagen var min granne i flyttagen och en massa bråte hivades ut på gården. I ett hörn hamnade hela möbler och prylar som antagligen väntade på ett nytt hem och i den andra hörnan hamnade sopsäckar, en trasig soffa, en mikrovågsugn och en spegel bland annat. Morgonen efter rensningen var den ena hörnan tömd och den del som dominerades av sopsäckar var täckt av små pölar av regn. En microvågsugn låter man knappast stå ute över natten i regn om man tänkt behålla den och eftersom alt verkade ämnat för tippen så räddade jag den här spegeln från ett onödigt öde. Det är en gammal fin spegel i teak från 50-talet men originaletikett kvar på baksidan. Den kommer att få pryda en vägg i ett framtida hem.

Fyndat och klart!

Wonderful Alice

Alice and the White Rabbit
Originally uploaded by Brian Sibley

Hurra- jag har fått höra att Tim Burton är på gång med en film om Alice in the Wonderland!
Den verkar hur vacker som helst och har premiär 2010! Något att se fram emot till i biomörkret!

Dagens

DAGENS VILL HA: Sommarlov !!!!

DAGENS KLÄDSEL: Svart kort klänning och svarta wayfarer solbrillor

DAGENS SMINK: Knallrött läppstift

DAGENS FRISYR: Hårknut. Så himla praktiskt!

DAGENS HÄNDELSE: Middag på Bryggan med Olle, Hanna och Richard

DAGENS LÅT: Joshua Radins Brand New Day- http://www.youtube.com/watch?v=97df0Q5qxa8

DAGENS PLANER: Jöbbe lit mer med biverkningssökningarna och sen pussa älsklingen och gå ut och äta middag

DAGENS SAKNAD: Vännerna för långt bort

DAGENS DUMMASTE: Pollenallergi

DAGENS SJUKA: Pollenallergi

DAGENS DROG: Kaffe och musik

DAGENS KRAM: Kommer förhoppningsvis med ett tåg runt femtiden...

DAGENS PUSS: Se ovan.

DAGENS KÖP: Nothing yet

DAGENS GODIS: Glass

DAGENS HUMÖR: Melankoli, kärlek och sömn blandat med längtan

DAGENS ORD: Solglimtar

DAGENS LJUD: Regndroppar mot metalligt balkongräcke

Bild 1) Självpoträtt- haha, jag ser ut som Ingar "Sulan" Karlsson i klänning!

One chair each for all the invisible children out there...










































Bild 1 och 2) www.Molly-meg.com
Bild 3) Tove Janssons Osynliga Barn

Stövelrosor

Hej sa Petronella ifrån Plaskeby, det är tid att fäla upp sitt paraply - med rosor överallt blir regnet inte kallt!

Med stora ögon

Med stora ögon ser jag på världen. Folket, människorna som skyndar åt olika håll. Var och en hem till sitt bo och sen tillbaka ut igen. Ett kretslopp. Som stadens hjärta och stadens blod. Jag flyter med. En del av det hela och det är svårt att ändra bana, ändra riktning. Det går trögt och jag får simma motströms. Lättast är det att bara flyta med. Stänga ögonen och låta tiden få mitt liv att rinna framåt. Men ibland kan jag bara inte, vill jag bara inte, bara se på. Jag vill sätta mig på tvären, slita mig från strömmen och stanna upp ett tag. Hur ska jag hinna reflektera, om att jag kanske faktiskt vill något mera?

Med stora ögon ser jag på världen. Det är så mycket jag inte förstår och så mycket som bara händer utan att man har någon kontroll. Liv föds, liv slocknar. Hopp uppstår och hopp försvinner. Jag svamlar i min brådska att få ur mig ord och tankar innan jag måste flyta vidare, en del av livet, en del av världen.

Pella fixar - skinande bakelitbestick!

I helgen gjorde jag en massa små fynd- alltifrån gamla färgglada träbyggklossar med bokstäver på som jag ropade in för 25kronor på auktion till taklampor med teakdetaljer; 2 olika för mindre än 200kr tillsammans och så en hel låda med gamla bakelitbestick för en tjuga! Besticken var visserligen lite grådassiga och det syntes att de hade varit med ett tag men jag tänkte ge dem och mig en chans att få dem som nya igen. Så här blev resultatet- och den magiska lösningen heter teakolja- 50-talsfreakets bästa vän!

Jag vill bo i en saga, leva i en dröm

Jag skulle vilja sova varje natt i en hög av silkiga spetsar, vaggad till sömns av Yann Tiersen och med hundpäls mellan fingrarna. På morgonen skulle vi sitta på min balkong som var som en stor hammock som gungade sakta fram och tillbaka i vinden. Där skulle vi sitta och dricka hemgjord lemonad, lösa korsord i blekt solsken och äta bagels med philadelphiaost. Om kvällarna skulle vi knapra hårda karameller ur varsin turkos pressglasskål och sjunga högt för att överrösta de surrande humlorna i mina fönster av vildvuxna rosenrabatter. Vi skulle inte jobba i onödan, bara engagera oss i projekt för att rädda Östersjön, bevara bergsgorillor och hjälpa hemlösa. När vi kom hem om kvällarna skulle vi vila huvudena mot varandra framför den sprakande brasan och känna hur lugnet lade sig. Vi skulle inte tvingas gå och lägga oss för att gå upp tidigt, vi skulle alltid se solnegången gå ner över havet innan vi skulle gå och lägga oss i allt det mjuka när vi kände för det, och sova bara för att det var så skönt...

Bild 1) Vacker musik av Yann

Bild 2) Vackre Yann

Maximailst- ja, visst!

Jag har funderat på varför man väljer att ha en minimalistisk inredning hemma hos sig. Visserligen lär det ju ge lite mer ytor och vara mer lättstädat men det måste ju också sakna en hel del i karaktär och personlighet. Ett hem likt en läkarmottagning eller ett kontor, med ett fåtal möbler, någon enstaka inramad tavla och kanske ett par enkla ljusstakar. Vad är det då man kommer hem till? Mitt hem är helt klart maximalistiskt. På väggen finns en blandning av tavlor och egna fotografier, en drömsk plansch på Amelie Poulin i sängkammarljus och vykort från nära vänner. I min lilla etta har jag inte en utan tre höga bokhyllor fullproppade med böcker, en och annan prydnand i form av en pärlplatta, en sparbössa i en form av en elefant, tre turkosa skålar i pressglas och min älskade porslinshund med ängelvingar. Jag har en låda med stickor och garner under tv:n, kopiösa mångder fotografier i lådor och album, ett fönster med förutom de obligatoriska blommorna en rad färgglada babuschkadockor, ramar och en talgoxe på en pinne. Färgerna i min lägenhet är många och även utrymmen som inte alltid syns, som insidan på garderobsdörrar, är prydda med fina bilder. När man öppnar skafferidörren tittar en hund fram från ett tidningsurklipp, med huvudet på sne och texten "Sugen?" ovanför. Det brukar få mig att le när jag går och norpar mig en bit choklad. Likaså bilden på den fluffiga pudeln ovanför mitt handfat som jag ser samtidigt som jag ser mig i spegeln om morgnarna. På den står det "Morrrrrgonrufs?"- vilket är det minsta man brukar kunna tänka om det skatbo jag brukar vakna med på huvudet. Jag brukar försöka anamma principerna "en in - en ut" och att bara spara sådant som "gör mig glad" men helt uppenbart faller jag in under kategorin maximalist och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis!

Bild 1) Morrrrgonrufs?!

Bild 2) Min hallbyrå med fotografier, pärlplatta, nyckelskål och min hatt- och scarvesmodell Betsey Johnsson

Bild 3) En bit ur min bokhylla: en gammal skolbok, en bok om Francois Truffaut, ett filmlexikon, ett par pärlplator och ett blandband från min pojke

Bild 4) Min skafferihund

Litet hus vid skogens slut,

liten tomte tittar ut,

haren skuttar fram så fort,

knackar på dess port.

Hjälp ack hjälp ack hjälp du mig,

annars skjuter jägarn mig.

Kom åh kom i stugan in,

räck mig tassen din!

En svala gör min sommar...

Nu är det sommar, jag hörde sång från en svala när jag gick hemåt genom den ljumma sommarkvällen. Värmande sol runt sjusnåret, milda vindar, starka dofter och sång från en svala. Jag tror att jag förstod att det var sommar först idag. Detta trots att det varit så mycket varmare och soligare dagar innan. Men när jag hör en svala, då vet jag- att det är inte sant som man säger: en svala gör ingen sommar. En svala är precis vad som gör Min sommar...

John Blund

Lille John Blund i sin nattskjorta springer,

runt om i byn och på dörrklockor ringer.

Han knackar på fönstren och frågar oss nu:

Är barnen i säng? För klockan är sju!

Hemma nu. I min sommarstad...

Uppsala - The sun is setting
Originally uploaded by markus berger

En ljusblå himmel klädd med tunna vita molnskyar skymtade utanför tågfönstret. Vi gled förbi ett rutnät av fabriker anlägda på stadens industriområde och kvällsolen speglade sig i tak klädda med korrugerad plåt. Nu var jag var hemma...

När jag klev av tåget andades jag in kylig men omissigenkännlig sommarluft. Den svaga doften av diverse olika gräs och blommor, den nedgående solen som målade fönsterglasen i byggnaderna runtomkring i rosa nyanser trots den sena timmen. Med en väska över axeln och en i vardera handen började jag kryssa genom kvarteren som sträckte sig mellan järnvägsstationen och mitt bostadshus. I en trädgård satt en proppmätt hare och iaktog mig med uppspärrade ögon, redo att fly om jag kom för nära. Kylan letade sig in under jackkragen och tyngden av väskorna i mina händer etsade skåror i mina handflator men jag var hemma nu. Ytterligare ett kvarter och jag skymtade mitt hus, min lägenhet och min balkong med de röda fåglarna, den färgglada trasmattan och de hängiga pelargonerna. Hemma nu. I min vackra sommarstad...

Rida, rida ranka... Om barnramsor och annat bra.

Jag älskar barnramsor. Barnböcker och barnsånger. Det naivt sprudlande, enkla och självklara. Tummetott, slickepott, långebrand, gullebrand och lilla vicke vire. Jag bläddrar i böcker med färgglada sagor, nynnar inombords på gungvisor, krakel spektakel och pirum parum. Blåser såpbubblor ut genom fönstret och silar färgglada plastpärlor mellan fingrarna. Stackars dem som glömt glädjen i det enkla, som anser sig för gamla för det "för unga". Stackars dem som skyndar genom livet, förbi gungorna som svänger i vinden, de färgglada klubborna som lockar i godishandelns fönster och blommorna som ler vid väggrenen. Stackars dem som istället skummar börsnyheter, pratar viktigheter i sina telefoner, rusar förbi alltihop, rynkar pannan mot de första regndropparna, kryper in i sina gråa skal. Jag tror alla skulle behöva läsa en barnramsa varje dag och plocka en blomma på väg hem från jobbet. Blåsa såpbubblor när livet är grått eller pynta det färgglatt med fina pärlor...

--Att somliga har vingar

och sitter i träden och sjunger

-visst är det en ganska fantastisk idé?

-Ingrid Sjöstrand

Det är resan, inte målet, som är meningen med färden.

-Jag inser det i min bättre stunder. Syrener som blommar. En igelkott smygandes fram från under en buske. Kladdkaka som smälter i munnen. Vänskapligt gapskratt. Angenäma klädbekymmer. Ett loppisfynd. En trevlig kommentar på jobbet. Mjuka randiga lakan mot en trött kind. Att inte ta allt på för stort allvar, att njuta av de små sakerna i vardagen, att förvisa oro och ha tillförsikt. Grubbla mindre, glädjas mer. Man behöver kanske inte lyckas med allt, trivas med allt. Inte försöka få allt så jäkla perfekt. Bara försöka njuta av att finnas till så ofta som man bara kan....

Vinden från målsnöret gör mig illamående

Jag har klarat det. Jag har nått en milstolpe. Först blev jag stolt och glad, rentav euforisk, men när det hade lagt sig blev jag alldeles tom. Vad händer nu? Jag har kämpat så hårt för att nå mitt mål och nu när jag nästan är där- när jag kan känna vinden från målsnöret, då blir jag rädd, tung i sinnet och osäker som aldrig förr. Är det här verkligen vad jag vill?

Det känns som om jag sitter fast utan återvändo och snaran dras åt i nätet jag har sytt åt mig själv. Snart har jag mig alldeles fast; fångad. Jag vill inte behöva ha fattat ett beslut, gjort ett enda val. Jag vill ha friheten kvar, framtiden som en öppen bok och kittlingen av valfriheter. Jag har klarat det. Men varför gjorde jag det ???

Svunna tonår

"Tonåringar är smartare än sin föräldrar" stod det på en löpsedel. Ha! tänkte jag, och bröstade upp mig i några sekunder innan jag mindes att jag ju inte är någon tonåring längre. Vad hände? Jag har ju precis fyllt 27! Men det känns som om jag borde tillhöra gruppen tonåringar fortfarande; inte längre barn men inte heller riktigt vuxen. Trots detta kommer jag på mig själv med att det var länge sedan jag började dricka mängder av kaffe, inbillade mig att jag såg silverfärgade strån i mitt hår, deklarerade första gången och att jag regelbundet tänker tillbaka nostalgiskt på minnena från "den svunna barndomen". Jag är inte tonåring längre. Jag har kärlekshandtag, eget skafferi, körkort med för länge sedan utgången prövoperiod och blir bakfull av tre glas vin. Jag vet inte riktigt när allt det här hände men hur jag än vrider och vänder på det kan jag bara inte tro att tonåren är över, att jag är närmare 30år än 18....

<--- Nu.

Rabarberpaj, grönskande gräsmattor, svalors sång, cykelstyret i händerna. Sol på armarna. Klump i halsen, fjärilar i bröstet. Framtiden?... Nutiden.

Tiden kvar...

Tiden rinner mellan mina fingrar. Droppar, tungt, rytmiskt. Landar i pölar, ansamlas, ouppnåligt på den andra sidan. Till tid som runnit ut... Jag ser på emedan pölen blir större. Väntar på att tiden ska sluta droppa. På att tiden ska rinna över. Jag borde agera innan mina händer är tomma, emedan jag fortfarande har tid kvar att hälla av. Men jag är hypnotiserad av tidens droppar som rinner mellan mina fingrar, kan bara se på då tiden rinner iväg...

Jag tror jag tänker tappa dig. Släppa dig. Släppa taget om din hand...

Jag tror jag tänker tappa en vän. Tappa en människa, släppa taget om dess hand. Inte glömma men kliva över, ta nästa steg. Prioritera annat, andra. Det handlar om balans. Balans av energier. Olika ritkningar på strömmar, som ibland går ihop, ibland driver åt olika håll. Tar energi, istället för att tillföra. Kvalitet. Inte kvantitet på energi.



Jag släpper taget och vi drar vidare åt varsit håll. Starkare. Formar och formas om av andra strömmar, slås ihop och isär med andra drag. Kanske korsas våra vägar längre fram Även strömmar kan ändra riktning...

En del i det hela?

Alla vill höra hemma någonstans. Höra till. Söker en sanning, ett faktum, någonting stabilt.
En vill vara två, vill vara en del, den ena halvan, en i en klan. Jag vill vara din, vill du vara min? Ska vi vara varandras? Att vara någons. Är man Någon först när man är Någon för Någon annan? Sorteras, placeras i fack. Hon med ögonen, han med bilen, hon som är hans och de som hör ihop. Vem är du, utan det du har, dem du har? Hur definierar du Dig utan allt och alla andra?

Ensam, utan någonting alls, försvinner ut i universum. Saknar något att klamra sig fast vid- spolas bort. Sträcker ut händerna efter någon, något- en titel, en ägodel, en människa? Direktör. Kör. Mamma. Dotter. Syssling. Matte. Min. Din. Gömmer sig, klär sig, blir någon. Om man skalar bort allt. Vem blir kvar på slutet? Du?

Jag vill inte ha blommig falukorv till lunch, mamma...

...men väldigt gärna det här smycket!

Nästan allt Sara Ogren gör är himmelskt fint...

Länk: http://www.etsy.com/view_listing.php?listing_id=23938812

The worst taste in music

The last person I saw: Anna Martina

The last person I talked to: Anna Martina

The last person I kissed: Richard

The last song I heard: The worst taste in music, by Radio dept.

The last movie I saw: I never ever seem to remember the name of movies...

The last tv program I watched: Antikdeckarna

The last book I read: Vit Oleander

The last time I laughed: When I said goodbye to Anna Martina and happened to thank her for comming over and borrowing my internet

The last time I cried: I cried in my dream last night

The last dream I had: I was at a strange party in a cabbin in the ciuntry were we got snowed in and some guy was trying to hurt me so all I wanted was to get out of there

The last thing I ate: A cinnamon bun

The last thought I had before writing this post: I want another cinnamon bun

Ljuset, ljuden, färgerna. Hemma idag.

1) Lotta i rosenklänning, vilandes på sängen, avhakad från gareroben

2) Secondhandfyndet från igår, på väg till tvätten för vildblomsdoft istället för källarlukt

3) Jag, barfota med rödmålade tånaglar

4) Favoritplagg i kontorsgarderoben

5) Min talgoxe på kanten av blomkrukan. Drömmandes om svunna tider.

Livia?!

Är det så här du kommer att se ut? Med solblekt hår som bländar ögonen likt solkatter...
TributeAmelieCherrries2
Originally uploaded by Miel et Soleil