Som i ett dockskåp ser det ut som om jag sitter tycker jag. Linsen på min dators älskade fotoautomat gör stora jag i lilla soffan. I ett dockskåp kanske också kissarna sitter, på sitt kafferep. Ingen som vet vad som händer när man tittar bort för ett slag...
Jag jobbade min första hela dag efter att jag varit sjuk igår. Självklart var vi underbemannade och jag jobbade de sista två timmarna helt själv. Det var hemskt. Jag är ju inte helt frisk ännu och vi hade massor att göra och jag hade inte bara en utan två helt vedervärdiga kunder/patienter. Den sista fick mig att gråta men först när jag kommit hem och vågade andas ut. Jag var så arg. Trots 5 år specialiserad utbildning i ämnet trodde hon sig veta bättre och kom med absurda argument som det inte ens var idé att argumentera emot eftersom hon stängt öronen. Ibland önskar jag att jag jobbade i ett land där folk visste vad en apotekare var och kunde. I vissa länder drömmer småbarn om att bli apotekare framför läkare och jurister. Vilket skämt när man ser på svenskarnas attityder. Det är inte ofta jag skäms för att vara svensk men folks ignorans och okunnighet gör mig så less ibland. Går jag till en bilmekaniker säger jag inte att han väljer fel muttrar. Går jag till en jurist försöker jag inte förklara lagar för henne. Varför försöker folk ifrågasätta 5 års mer än heltidsstudier och djupdykningar i molekyler, interaktioner, tablettsammansättningar- stansning och sprängämnen. Fråga gärna så förklarar jag. Men tro på mig då. För just i det här ämnet kan jag mer än du- och det kan du ta till vara på. Du kan få hjälp med din hälsa. Släng inte bort det gång efter gång och tro att jag bara läser inantill och tar betalt....JPG)
.JPG)
nstans. Sen börjar jag tänka att en storstad i Asien likaväl kan varaen varm stad á la Kuala Lumpur stället för ett höstigt Seoul då vi redan har höst hemma då vi åker och vips är vi tillbaka i Malaysia. Alla dessa tankeresor börjar bli förvirrande och gör mig trött och jag funderar på att ringa en resebyrå och få lite input från ett proffs. Ett tag var vi inne på NY också men jag har varit där och även om där finns världens bästa museum i form av MoMa och Guggenheim så kan inte pulsen, ljuset, lukterna och känslan mäta sig med en asiatisk storstad á la Tokyo och Taipei vilka jag fortfarande bär nära mitthjärta. Det återstår att se alltså, var vi hamnar i höst...
Så... jag inser att jag måste hitta på saker för att roa mig själv, lunginflammationen verkar ta sin tid. Därför laddade jag hem denna polaroidremaker från Poladroid. Den gör om vanliga bilder till polaroidbilder på mac.
rar om det är våra sammanlagda andetag som får den att snurra svagt i natten, om det är fågeln som funderar på att ge sig av eller om det faktiskt finns något drag in någonstans ifrån, om det faktiskt kommer in lite mer syre... Jag klipper ett par extra gånger med ögonlocken och tänker att snart, snart, kryper jag ner bland lakan och pojke och gör natt jag med.
Jag blev plåtad häromdagen. Först blev jag sminkad som en panda och började nästan gråta men sen när sminkösen fick sudda bort det mesta av färgen så vågade jag låta dem plåta mig. Tycker att det här ljusa, drömlika är mest jag just nu. Jag insåg dock att jag saknar allt mitt långa hår som föll till golvet hos en frisör någonstans för sisådär ett halvår sedan...
