Med stora ögon ser jag på världen. Folket, människorna som skyndar åt olika håll. Var och en hem till sitt bo och sen tillbaka ut igen. Ett kretslopp. Som stadens hjärta och stadens blod. Jag flyter med. En del av det hela och det är svårt att ändra bana, ändra riktning. Det går trögt och jag får simma motströms. Lättast är det att bara flyta med. Stänga ögonen och låta tiden få mitt liv att rinna framåt. Men ibland kan jag bara inte, vill jag bara inte, bara se på. Jag vill sätta mig på tvären, slita mig från strömmen och stanna upp ett tag. Hur ska jag hinna reflektera, om att jag kanske faktiskt vill något mera?
Med stora ögon ser jag på världen. Det är så mycket jag inte förstår och så mycket som bara händer utan att man har någon kontroll. Liv föds, liv slocknar. Hopp uppstår och hopp försvinner. Jag svamlar i min brådska att få ur mig ord och tankar innan jag måste flyta vidare, en del av livet, en del av världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar