Pellas pärlor: Maximailst- ja, visst!

onsdag 24 juni 2009

Maximailst- ja, visst!

Jag har funderat på varför man väljer att ha en minimalistisk inredning hemma hos sig. Visserligen lär det ju ge lite mer ytor och vara mer lättstädat men det måste ju också sakna en hel del i karaktär och personlighet. Ett hem likt en läkarmottagning eller ett kontor, med ett fåtal möbler, någon enstaka inramad tavla och kanske ett par enkla ljusstakar. Vad är det då man kommer hem till? Mitt hem är helt klart maximalistiskt. På väggen finns en blandning av tavlor och egna fotografier, en drömsk plansch på Amelie Poulin i sängkammarljus och vykort från nära vänner. I min lilla etta har jag inte en utan tre höga bokhyllor fullproppade med böcker, en och annan prydnand i form av en pärlplatta, en sparbössa i en form av en elefant, tre turkosa skålar i pressglas och min älskade porslinshund med ängelvingar. Jag har en låda med stickor och garner under tv:n, kopiösa mångder fotografier i lådor och album, ett fönster med förutom de obligatoriska blommorna en rad färgglada babuschkadockor, ramar och en talgoxe på en pinne. Färgerna i min lägenhet är många och även utrymmen som inte alltid syns, som insidan på garderobsdörrar, är prydda med fina bilder. När man öppnar skafferidörren tittar en hund fram från ett tidningsurklipp, med huvudet på sne och texten "Sugen?" ovanför. Det brukar få mig att le när jag går och norpar mig en bit choklad. Likaså bilden på den fluffiga pudeln ovanför mitt handfat som jag ser samtidigt som jag ser mig i spegeln om morgnarna. På den står det "Morrrrrgonrufs?"- vilket är det minsta man brukar kunna tänka om det skatbo jag brukar vakna med på huvudet. Jag brukar försöka anamma principerna "en in - en ut" och att bara spara sådant som "gör mig glad" men helt uppenbart faller jag in under kategorin maximalist och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis!