söndag 29 januari 2012

Var människa likt snöflingan ett unikum

























Jag läser Igelkottens elegans och skalar bort lager på lager av människorna. Snuddar vid japansk poesi och fastnar vid det unika, liksom huvudpersonerna i boken. Frotterar mig i uttryck och filosoferar över tingens förgänglighet. Idag är idag allra bäst när vi går inför den tillfullo och precis så skapar vi vår vackraste framtid.

För övrigt har jag spenderat helgen med Richards släkt. Besökt ett säteri och hyllat ålderdomen. Vandrat över snötäckt is och genom frostnupen granskog. Ätit glace au four, spelat Alfapet, Trivial pursuit och läst lite till. Fint att vara hemma igen. Vårt hem, nästan som ett väsen, vårt unikum också det...

2 kommentarer:

till-vidas-ara sa...

vackert och tänkvärt. tycker också om de där tankarna så mycket. hur vi alla är unika. och det kommer oftast fram så vackert i böcker man läser. härliga personbeskrivningar älskar jag att läsa. låter som du haft det så fint också, oj nu ropar liten...
måste rusa

krraaam Lycke

till-vidas-ara sa...

vackraste bilderna också..puss Lycke