Buy yourself a new home..

Why not my old one?!!

with the speed of sound...

Det har gått ett tag sedan jag sist skrev i min dagboksliknande plats, i denna flytande nätrymd.

Den senaste månaden har bjudit på överaskningar och ett tempo snabbare än hastigheten på autobahns vägar. Jag blev erbjuden inte bara en utan två intervjuer (den ena till ett jobb jag sökt och den andra helt ur det blå via en schysst vän och numera kollega). På en av intervjuerna blev jag erbjudet jobbet på fläcken, i en del av Stockholm som jag fick googla när jag kom hem. Det visade sig vara ett havsnära och naturrikt område med en smula skärgårdskänsla. R har bott i området och blev genast förtjust i idén. Korpenfotbollen har ju sin utomhussäsong där (!).

Jag tackade ja, vi började kika på lägenheter på nätet, gick på en visning - och köpte den första lägenhet vi såg! Det kändes som köparens månad, hävdar impulsiva vi, och nu har vi ju bara försäljningen av våra egna lägenheter kvar!

Jag kommer sakna min fantastiska lägenhet, min fina stad och folket här men det känns helt rätt med ett miljöombyte efter alla år på Universitetet här. Jag är redo för en ny period i mitt liv och för mitt andra försök som sambo. Nu i Sveriges huvudstad!

Flustret - can wait

I helgen blev det Flustret-premiär för mig, J och E. Jag och E vet inte hur länge till vi bor kvar här i sta'n och vi kom fram till att man måste ha varit där åtminstone en gång under sin tid här i sta'n. Flustret är stället med det magiska yttre och med diverse rykten om dess inre. Medelåldern ska vara ganska hög och vi undrade såklart över stämningen. Väl där blev vi liknade vid honung som alla arbetarbin drogs till (arbetarbina var övriga gäster av manligt kön på Flustret den kvällen) av en Jägmästare, utfrågade om favoritglassar och jag såg ett X på håll som jag undvek eftersom han visat sig ha storhetsvansinne. Vi drog ifrån minus från plus och kom i slutet av kvällen fram till att Flustret can wait. Kanske om vi är i sta'n igen om 10 år....

De där ögonblicken

De där ögonblicken i vardagen då man stannar upp och ler, när man spontannjuter och allt känns så fint, de har varit flera den här helgen. Mys, goda vänner och sovande spädbarn bland annat...

Följ ditt hjärta och kanonfynda - en sann berättelse om ett mumintroll!

Jag är medlem på en sida som heter swoppers - http://www.swoppers.se/ - där man byter saker med varandra. Det är som en online loppis där man fyndar andras saker som de tröttnat på, mot saker man själv inte längre använder. Det är ekonomiskt, miljövänligt och ett bra sätt att bli av med saker som kanske bara ligger därhemma, utan att de kommer till glädje! på, mot saker man själv inte längre använder. Det är ekonomiskt, miljövänligt och ett bra sätt att bli av med saker som kanske bara ligger därhemma, utan att de kommer till glädje!

Jag har bytt till mig både kläder, film, parfym, prydnader... och idag fick jag bland annat hem ett paket med två böcker som jag hade bytt mot ett halsband och ett brevpapper. Jag bytte till mig "Mumintrollet på kometjakt" och "Krakel spektakel" med illustrationer av Stig Lindberg- båda tryckta 1956. Fina, charmiga böcker och som jag precis upptäckte- också värdefulla! En exakt likadan bok, samma utgivningsår och allt, hade gått ut som auktion just idag, på Tradera, för hela (håll i er nu) 900 kronor+ porto!!! Galet! Jag vågar ju knappt bläddra i boken nu (fast det är klart att jag ska, jag ville ju läsa den, det var därför jag bytte till mig den, hade ingen aning om att den var värt något).

Fynda på swoppers- er fyndhörna på nätet!

Bild 1)- från auktionen som gick ut idag på Tradera- men min bok är en exakt kopia!

Bild 2) En auktion på Tradera som ännu inte gått ut, också en exakt kopia på min bok.

My lilla My

För ett tag sedan kunde jag inte låta bli att se till att ropa in den här underbara broschen med lilla My från Tradera. Lilla My är min idol och en tuff förebild för tjejer i alla åldrar- med skinn på näsan och en egen stil gör hon precis vad hon vill och är inte rädd för att sätta ner foten och säga vad hon tycker!

Den här broschen är så precis perfekt målad och gjord i trä vilket jag tycker särskilt mycket om. Det känns som den äkta lilla my, utan plast och påklistrad snällhet- här ser man spjuveraktigheten lysa i ögonen!

Go lilla My -go!

A tribute to my kings

Det bästa band jag vet, den bästa musik jag vet, kommer ifrån Kings of Convenience. Jag tröttnar så lätt på musik och går i perioder med vad jag lyssnar på men Kings of Convenience fungerar alltid. De gör mig glad, de gör mig lugn, de gör mig uprymd, de hjälper mig att somna- allt efter behov. Kings of Convenience är alltid rätt musikval!




















Bilder från www.kingsofconvenience.com/

Lille Ville Vilde

Imorgon ska jag efter en lång tid hemma tråkandes med influensa äntligen få komma ut och göra någonting. Imorgon ska jag träffa lille Ville och hans mamma och fika! Hurra!

Bild tagen av R vid tidigare besök. Bodyn är för övrigt en present från oss!

Fina fyndpojken fyndar finfint!

En femma gav min pojke för skålen på bilden för ett tag sedan. Han visste ingenting om den, tyckte bara att den hade ett härligt retro stuk. Så sitter vi då ikväll och ser på antikdeckarna, var och en hemma hos sitt, som två pensionärer som min syster säger, och så kommer det ett reportage från en norsk antikhandlare där en likadan skål figurerar!

Nu vet vi att emaljskålen med vit dekor kommer från norska Cathrineholm och ingår i serien Lotus som är formgiven av Grete Prytz Kittelsen. En sökning på tradera avslöjade att en likadan skål gått för 475kr på tradera. Tack antikdeckarna!

Bild 1) utgången traderaauktion visande en sådan skål som min pojke har

Time is passing..

time is passing and I am sitting here

in my solitude

watching the world move

coughing

waiting

to feel better again...

Vinden viskar...

Bild) Foto och kollage av mig

Vad jag tänkte på igår...

När jag gick längs nattsvarta gator igår kväll, endast upplysta av konstgjort gatulyktsljus, tänkte jag på hur så många av oss blir ledsna av mörkret. Hur vi kryper ihop, som om vi skrumpnar utan ljuset som näring, hindrade från att växa. Jag blir lika förvånad varje vår,av alla människor överallt, de som kommer som från ingenstans, när de första vårstrålarna når fram till deras ansikten. De kommer ut ur sina krypin, vaknar från sina iden, börjar leva igen och vänder ansiktena likt nyutslagna blommor mot solen.

Jag blir också ledsen av mörkret, trött och lite skrumpen. Men vad jag kom fram till igår, när jag såg ut över en stad som gjorde vad den kunde med sina konstgjorda ljus, för att lysa upp och leva i mörkret, var att jag mådde bättre av att komma ut. Konstgjorda gatlykteljus är bättre än inget ljus alls. Och luften utomhus går rakt ner i lungorna, hjälper en att andas och känna sig levande. Gatlykteljus på våta vissnande löv, på irrande snöflingor som viskar om en vitare årstid. Det gör gott att gå ut. Och jag tror, att om vi alla gick ut dessa mörka höstkvällar, började prommenera hand i hand, spatsera gata upp och gata ner, om vi fick se att vi är lika många på hösten som på våren, att vi lever och vi finns, då skulle vi sporra varandra och kollektivt bli lite piggare och gladare.

Gå ut och gå i hösten du med.

Bild 1) Underbara Clara; http://www.folkbladet.nu/?p=158434#comments

Inga pållar för Sarah

Jag var och gjorde pricktest idag inför en hyposensibilisering jag ska börja med; att ta sprutor en gång i veckan med pollenallergen för att förhoppningsvis få mindre besvär av min allergi under säsong senare. Min arm var alldeles full av "myggbett" efteråt som berättade att jag var allergisk mot olika saker. Det mesta visste jag ju redan men tyvärr kom hund upp, vilket är det absolut sista jag ville få noterat, och helt överaskande kom också ett starkt utslag för häst! Jag har inte ridit sedan jag gick i mellanstadiet och har haft ganska knapphändig kontakt med hästar sedan dess, så det var definitivt oväntat. Inga pållar för Sarah med andra ord. Men banne mig om jag tänker acceptera nederlag för det här med hund, någon gång, med någon hund, ska det gå. Jag kan bara inte vara hundlös resten av mitt liv....

Bild 1) Katt och häst är tydligen pest (enligt mitt pricktest...)

Skrik som mymlan!

-Ibland är det bra att skrika. När något är alldeles fel eller när världen känns upp och ner. Skrik allt vad du har. Det känns garanterat lite bättre sedan.

Ljus i mörkret

Så här i hösttider blir man ofta sugen på att tända ljus, dra fram filtar, koka te och kura. Har man inte ljus så kan man använda sig av fina lampor med ett trevligt sken. Jag har världens finaste lampa som jag fått från mina

morföräldrars sommarhem men jag bli ständigt sugen på fler. Jag har länge varit sugen på en lampa med flera kupor likt den på första bilden. Idag fick jag syn på en lampa på tradera som ingen lagt ett bud på och som jag lyckades buda hem för utropspriset på 100kr - en lampa i 20-tals stil med kobrahals - hur passande är inte det-hos mig och mina kobratelefoner?!!

Bild 1) Gammal utgången traderaauktion (skulle gärna ha velat veta vad den gick för!)

Bild 2) Min lampa som snart står hemma hos mig

Det är höst

Sprakande färgglada löv, mjuka strålar som målar skogen.

I skymning syns träden glöda och alkemi verkar åter möjligt

Det är höst

Frosten biter i näsan och tårna

Halsduken viras många lager kring halsen och tumvantarna åker fram

snörkängor, kastanjer, svampsoppa och tekvällar

Det är höst

Opp och ner, ner och opp...

...grisen gal i granens topp!

Mitt humör verkar åka bergochdalbana för tillfället, just nu är det i alla fall mer "opp" än "ner"- trots tentamen imorgon. Men det är ju sista någonsin inom min utbildning, så kanske har det något med saken att göra. Vi får väl se hur humöret är efter tentan imorgon!

My little (pony) mugg

Senaste fyndet till min kopp- och muggsamling är en my little pony mugg från 1986. Jag fick den för 2,50kr igår på Vaksalatorg och invigde den för kaffedrickning imorse. Den är väldigt söt där den står bland mina rosenkoppar i koppskåpet. En sökning på Tradera avslöjade att en likadan mugg hade gått för 81 kr + 42kr i frakt =123kr sammanlagt! Fynd!

Mänsklig myrstack

Helgen i korthet bestod av Vaksaltorg-loppis lördag morgon följt av kaffe inne på jazzfiket med R, J och A samt bestigning invändigt av Musikens hus- där vi verkligen skulle ha haft en kamera med oss för att föreviga folkmyllret från ovan. Allra bäst vore nog en filmkamera, allt folk som går fram och tillbaka på torget påminner om organiserad oreda eller kaosartad ordning, en jättelik mänsklig myrstack i rörelse.

På kvällen gick vi och åt tacobuffé och såg en korrupt fotbollsdomare avgöra kvalmatchen mellan Sverige och Danmark. Maten var god i alla fall.

Idag har vi gått på långprommenad, sett konst på Galleri London som ligger under gatunivå, i ett par gamla pissoarer mitt i sta'n och sedan har R lagat trattkantarellsoppa. Nu väntar vi på att mörkret utanför ska bli nattsvart och vira sig tätt kring husknutarna och locka till sömn...

First date

Jag tänker ibland, nostalgisk som jag är, på den där första gången vi träffades. På hur det nästan inte blev av och om det inte blivit av då, skulle det ha blivit av någonsin?

Jag tänker ibland att även fastän jag förstod direkt att du var en speciell och fin person så förstod jag ju inte helt och hållet hur fantatisk du var och hur bra vi skulle bli tillsammans.

Jag vet att du var snabbare än jag, med att se hur bra vi kunde bli. Och när jag tittar på det här kortet, från den där första gången för länge sedan, ser jag lite grand hur du såg mig. Och då är det plötsligt så självklart, att det skulle bli vi och att det skulle bli, precis så som du såg det, genom linsen i min kamera...

Sorgfågel

Hur får man bort det ledsna i en person som är ledsen?

Hur får man bort sorgens fågel ur hennes bröst?

Hur tröstar man den som inte kan bli tröstad?

Vad gör man med den som har tårar i sin röst?

När livet är ett nät som blir en snara

När ljuset blir mörker som aldrig blir till dag

Då måste sorgfågeln befrias

Då måste den få hjälp som är för svag...

Om en fin konstnärinna....

Jag har sen väldigt många år tillbaka i tiden varit väldigt förtjust i Liselott Watkins illustrationer i ELLE. Jag brukade klippa ut de allra finaste, som inte var överkorsade med någon onödig text, och samla på dem. Nu på senare år känns det som om hon börjar bli ännu lite mer känd för allmänheten. Bland annat så har hon designat tryck till fantastiska örngott åt H&M som jag gärna skulle ta emot som presenter. För att det är så fint så klistrar jag in lite vackert här...

Fujifilms fotobok

Vad tycker jag himla mycket om, om inte fotografi och böcker. Vad vore då inte bättre än en bok för alla fotografierna! Nej, jag menar inte fotoalbum där man måste klippa och klistra och bli limkladdig om fingrarna (vilket kan vara charmigt i sig men när har man tid, när tar man sig tid?) och inte fotoalbum med fickor som visserligen inte ger limkladd och går lite snabbare att få i ordning men som ändå inte riktigt blir av... Jag pratar om fujifilms fotobok! Det är helt enkelt en bok som man får i ordninggjord till sig med alla de kort man vill ha i den. Jag skulle vilja göra en bok om min tid i Taiwan, en om min roadtrip från New York till L.A. förra sommaren, en med blandade bilder på fint folk och en med vackra bilder på mig och R. Jag skulle kunna göra hur många som helst men jag är inte riktigt gjord av pengar så jag slutar där och konstaterar att jag med det här inlägget i alla fall kan få EN helt egen fotobok GRATIS!

Titta in här och gör det du med! :)

http://www.fujidirekt.se/fotobok/vadar.asp

Och vädret idag blir.... helgalet!

Det är på något vis skönast när man sitter på den torra sidan av rutan när det blir så'nt här helgalet väder! Men det är fantastiskt fint och fascinerande på samma gång och om det står ett par gummistövlar i farstun kan man ju inte låta bli att sticka ut en fot och liksom utmana vädrets makter...

God natt Prins.

Tu me manques. Du fattas mig.

Imorgon kväll ska vi vira in oss i en filt, äta röd linssoppa och pussas fram till midnatt... Sen ska vi drömma drömmar om ljummen vit sand, långa rader av cocospalmer med nötter med söt mjölk och vågor som aldrig slutar rulla in mot stranden.

Godnatt Prins.

Parlördag

Jag börjar bli bättre i mitt överansträngda ben men en prommenad fram och tillbaka till Vaksalatorg var allt det orkade med så Villevisiten vi sett fram emot fick vänta. Istället har det bara varit jag och R, R och jag- hela dagen och kvällen här hemma.

Dreams smelling like chanel...

Hur kan man annat än att älska Chanel no 5 när Audrey Tatou gör reklam för parfymen?
Jag älskar doften och önskar att jag kunde gå och se filmen redan ikväll på premiären. Med inflammation i benet går det dessvärre sämre, såvida jag inte hoppar på ett ben hela vägen ner på sta'n...

Home again

Det är skönt att vara hemma. Hos min säng, mina kläder och allt det andra som är så jag. Jag har mumsat choklad och bläddrat bland vackra bilder. Men jag saknar det här...

Tur att vi syns igen imorgon älskling.