Jag tänker ibland, nostalgisk som jag är, på den där första gången vi träffades. På hur det nästan inte blev av och om det inte blivit av då, skulle det ha blivit av någonsin?
Jag tänker ibland att även fastän jag förstod direkt att du var en speciell och fin person så förstod jag ju inte helt och hållet hur fantatisk du var och hur bra vi skulle bli tillsammans.
Jag vet att du var snabbare än jag, med att se hur bra vi kunde bli. Och när jag tittar på det här kortet, från den där första gången för länge sedan, ser jag lite grand hur du såg mig. Och då är det plötsligt så självklart, att det skulle bli vi och att det skulle bli, precis så som du såg det, genom linsen i min kamera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar