Igår var vi på minifestival i Zinkensdamm i Stockholm; min käre, en av mina bästa vänner och annat fint folk. Vi åkte när det fortfarande var en solig dag och ankom på Zinken i ett skyfall. Det första vi blev informerade om var att inga paraplyer fick följa med in! Paraply var det enda skydd mot himlens dusch jag hade och till råga på allt är mitt paraply ett så vackert gammalt paraply inhandlat på loppis i en lada tidigare i somras. Det skar i hjärtat att behöva lämna det helt obevakat utanför området...Med en sopsäck och en del mer regnberedda vänner skyddade vi oss bristfälligast mot vätan innen på konsertområdet. Bit efter bit kom den dock smygandes inpå; som en rännil från nacken bak längs ryggen, som hår som blev till klister mot ansiktet och som smink som färgade kinderna svarta. Me
d allt detta regnande var det tur att de vackra orden Emil Jensen sjöng och den plinplonglyckliga musiken Miss Li spelade för oss gjorde att våra hjärtan i alla fall höll sig varma! Miss Li plingade och plongade sig direkt in i själen. Vilken tjej hon är! "Nu låtsas jag att ni har kommit för mig allihop och inte alls för Winnerbäck" ropade hon ut till oss i publiken. Och faktiskt så hade några av oss gjort just det och dessa några lämnade konsertarenan innan Lars Winnerbäck kom upp på scenen som sista nummer...
d allt detta regnande var det tur att de vackra orden Emil Jensen sjöng och den plinplonglyckliga musiken Miss Li spelade för oss gjorde att våra hjärtan i alla fall höll sig varma! Miss Li plingade och plongade sig direkt in i själen. Vilken tjej hon är! "Nu låtsas jag att ni har kommit för mig allihop och inte alls för Winnerbäck" ropade hon ut till oss i publiken. Och faktiskt så hade några av oss gjort just det och dessa några lämnade konsertarenan innan Lars Winnerbäck kom upp på scenen som sista nummer...Ps. Mitt paraply fanns kvar när jag kom ut!!! D.s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar