Ett hav av tårar

Jag har alltid skrivit väldigt mycket. Ända sedan jag var liten och lärde mig skriva och läsa mina första ord på dagis. Det har varit alltifrån dagboksanteckningar och sagor till låttexter och dikter. En del bättre och en del sämre- förstås. I dag kom jag och tänka på något jag skrev för väldigt länge sedan; "Om du trillar ner i ett brinnande helvete så ska jag gråta ett hav av tårar som ska släcka branden". Jag vet inte vad jag fick det ifrån men jag tycker fortfarande att det är ganska fint...

Jag fick alldeles väldigt mycket panik idag. Det började med tentaångest men eskalerade vidare in i pappas sjukdom, min framtid- först den närmaste och sedan allt längre fram i tiden och jag kunde inte tänka någonting bra alls. Tillslut kröp jag bara ihop på sängen och grät och grät. Min pojke visste inte vad han skulle göra men ändå visste han exakt vad han skulle göra. Han lade sig bakom mig, höll om mig, viskade i mitt hår hur mycket han älskade mig och baddade mina tårar, en efter en, med toalettpapper. Han är min prins. Och om han trillade ner i ett brinnande helvete så vet jag att jag faktiskt skulle gråta ett hav av tårar som släckte branden. Sedan skulle jag badda våra saltdränkta ansikten med toalettpapper...