Det är nästan midnatt på gränsen mellan sommar och höst. Huden klibbar fortfarande mot lakanen men rummet blir utkylt så snabbt om man öppnar fönstret och jag har lyckats ådra mig en lunginflammation. Krasslighet till trots så sitter jag i vår lilla sovrumssoffa med guldmedaljongsmönster och knappar på bokstavsrutor i skumrasket. I sängen intill ligger en vacker slank pojke i rött hår och randiga kalsonger invirad bland lakanen, sovandes, drömmandes om andra världar. Jag vill lägga mig tätt intill- pussa, dra min hand genom allt det gyllene röda men ändå... då väcker jag honom, den som slitit en arbetsvecka medan jag legat hemma och hostat dag efter dag. I taket hänger en liten, liten fågelbur med öppen dörr till den fågel i plåt som bor där inne. Jag tycker inte om djur i fångenskap, inte ens djur i plåt. Nu darrar buren alldeles så lite och jag und
rar om det är våra sammanlagda andetag som får den att snurra svagt i natten, om det är fågeln som funderar på att ge sig av eller om det faktiskt finns något drag in någonstans ifrån, om det faktiskt kommer in lite mer syre... Jag klipper ett par extra gånger med ögonlocken och tänker att snart, snart, kryper jag ner bland lakan och pojke och gör natt jag med.Bild 1&2) Bitar ur mitt sovrum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar