I feel better but...

Just nu: Hot Chip som jag missar för att jag är sjuk. Vika handdukar och annan torr, frasande tvätt. En kaffe i Lilla Mymuggen. Funderar på om jag kan sortera ut och bort mer i klänningsöverflödet eller om jag ska låta dem trängas. Inte roligare än så. Men i November ska jag äta torkad fisk och rita tecken i gruset i Malaysia.

Nyckel(ringe)n till att få tiden att gå

Tiden går så fruktansvärt långsamt när man är sjuk. Det är som om man varje sekund skulle hinna fram och tillbaka en viss sträcka, sätta sig ner och filosofera och så äntligen gick nästa sekund. Då gäller det att komma på något att göra. Ett förslag är att piffa upp tråkiga nyckelringar som aldrig riktigt fått någon chans och sitter på något gammalt slitet hänge i plast där det står HSB eller dylikt. Så såg min tvättnyckel ut. Nu ser nyckelringarna ut såhär:

Det som har använts är minipärlor och vit kartong. Ett strykjärn, lite smörgåspapper vid strykningen och så ett bra klister.

Höstinspiration

Jag skulle inte ha något emot att se ut lite så här i höst. Dessutom är modellen apsöt!

Bild) JC Crew

Ett litet steg för mig...

Jag är lite piggare idag. Nästan så pigg som denna donna men bara nästan...

Where in Asia?

Vi håller på att planera vår höstresa och jag håller på att bli tokig- både på bra och dåliga vis. Vi hade bestämt oss för Malaysia och sentänkte vi att det nog blev lite dyrt och då var vi inne på en stadssemester och hade i princip bestämt oss för världens femte största stad Seoul i Sydkorea när jag börjar vela igen och tänker att om vi ska ta en storstad kanske vi kan kombinera två olika eftersom man ändå oftast måste mellanlanda någon annanstans. Sen börjar jag tänka att en storstad i Asien likaväl kan varaen varm stad á la Kuala Lumpur stället för ett höstigt Seoul då vi redan har höst hemma då vi åker och vips är vi tillbaka i Malaysia. Alla dessa tankeresor börjar bli förvirrande och gör mig trött och jag funderar på att ringa en resebyrå och få lite input från ett proffs. Ett tag var vi inne på NY också men jag har varit där och även om där finns världens bästa museum i form av MoMa och Guggenheim så kan inte pulsen, ljuset, lukterna och känslan mäta sig med en asiatisk storstad á la Tokyo och Taipei vilka jag fortfarande bär nära mitthjärta. Det återstår att se alltså, var vi hamnar i höst...

Bild 1) Nightmarket i Taipei

Bild 2) Älskade bubbletea i Kaoshiung - båda bilderna från då jag pluggade i Taiwan

Dra maten - med Dramaten!

Jag förstår inte att jag inte har insett betydelsen av det här ordet ännu. Ända sedan min pojkvän skaffade den för honom efterlängtade manicken har jag envisats med att kalla den för Drabanten. Det låter lite grand som Heffaklumpen eller Dunderklumpen eller annat valfritt stort sagodjur. Men så plötsligt slog det mig, vad är det man använder Dramaten till? Att Dra maten såklart! Det är ju genialiskt. Jag har funderat på att skaffa min alldeles egna ifall vi skulle behöva en på varsitt håll på samma gång men vi har inte riktigt börjat sätta vår Dramaten i system ännu. Vi bor liksom uppe på ett berg med mataffären nedanför och då undviker man att köpa tungt i alla fall. Tänk om man skulle tappa taget där i uppförsbacken och så skulle Dramaten fara iväg i en ryslig fart och kanske knocka flera medmänniskor i farten! Men smart är den i
alla fall; Dra-maten. När vi flyttar till plattare mark ska vi alldeles säkert ha två!

Bild 1) Rs lilla rutiga som han ropade in på en auktion i somras

Bild 2) Lånad bild som visar på Dramatens fantastiska kapacitet!

Salt n' Pepa - a love story?!!

Förra hösten köpte jag ett saltkar på loppis. Det var en ensam fröken Peppar som saknade sin herr Salt men jag tänkte som så att förr eller senare dyker han nog upp och tills dess är fröken Peppar en tjusig panelhöna. Månaderna gick och Herr Salt syntes inte till någonstans. Jag började misstänka att han omkommit. Porslinskar av den här sorten är ju bräckliga varelser och kanske är fröken Peppar änka tänkte jag.

När jag idag låg hemma som vanligt med inget bättre att göra på grund av min lunginflammation än att läsa alla nya fina bloggar jag kan hitta så kom jag till den här bloggen: http://frokenpimpinell.blogspot.com/ . Jag bläddrade bland mängder av fina bilder när jag plötsligt ryckte till. Vem såg jag i köksfönstret hemma hos denna bloggare om inte -herr Salt! Nu vet jag i alla fall var han bor. Åh, jag hoppas de får varandra tillslut!

Bild 1) Fröken Peppar i mitt köksfönster

Bild 2) Herr Salt skymtar fram i ett köksfönster någon helt annan stans....

Trough Annies eyes..

För några veckor sedan var vi på Fotografiska muséet och såg bland annat en stor mängd fotografier av Anne Leibovitz. Tänk vilka historier hon kan berätta- om allt och alla och ingenting. Man fick inte fota därinne men jag hittade några bilder på nätet. Den med John Lennon och Yoko Ono är kanske den mest kända men jag tyckte väldigt mycket om de bilder hon tog på sin mamma och på något vis är bilderna av henne också så himla fina- trots att det är någon annan som har tagit dem. Det är som om hon haren tunn hinna ljus runt sig, en aura...

"Varför skriva en blogg om man inte bryr sig om ifall någon läser?"

Bara vi. Jag skriver för mig, jag skriver för dig, jag skriver för oss. Det räcker.

Om man råkar trilla hit så får man gärna läsa, det är lite som att träffa en ny bekantskap. Kanske ses man igen, kanske inte. Livet brukar vara så. Jag vägrar samla namn som blir siffror som mäter en bloggs framgång. En blogg kan vara en privat sak, ett familjeärende, något för människor intresserade av en speciell sak eller kanske är den världsviktig med aktuell utrikespolitik. Min blogg är inte världsviktig. Den är i bästa fall lite inspirerande, fungerar som minnesbank och samlar vackra saker. Det finns väldigt mycket finare bloggar än den här. Säkert fulare också. Det spelar ingen roll. Den här bloggen är jag, den är du och ibland kanske vi får besök av någon helt annan...

Nya bloggar

Att hitta en ny fin blogg en dag man är sjuk är lite grand som att smaka ett nytt fantastiskt vin som aldrig riktigt tar slut...

Idag hittade jag hit, till den kanske coolaste 15-åringen jag sett. Tänk om jag var sådär när jag var 15 år istället för att alltid gömma min näsa

i en bok:

http://disabella.devote.se/

-och så hittade jag en själsfrände i plåtburkssamling med inlägg som känns som vaniljsås

att läsa. Mjuka, söta och inspirerande (om nu vaniljsås kan inspirera till så mycket

mer än kakor... Det passar i så

fall ganska bra ändå när bloggen heter Hallonsemla):

http://hallonsemla.devote.se/

Beatas nya hatt

Plötsligt en dag hade Beata tröttnat på sin lilla röda basker. Jag skymtade något grått i ögonvrån när jag gick genom hallen och se där- Beata hade skaffat gubbkeps! Det känns lite vågat ihop med den blommiga sjalen men vad tusan, jag gillar det! Go Beata, go!

Bild) Min inneboende Beata som bor vid hallspegeln och vågar nya hattar

Pelargomania!

Pelargomania är när man blir helt galen och budar hem dubbla påslakanset med pelargoner på från Tradera för att öka pelargonhalten i sovrummet. Våra pelargoner bor annars i köket, sovrummet lämnas ofta med persiennerna nere när vi sömndruckna rullar ur sängen på morgonen. Ingen lämplig miljö för soltörstiga pelargoner alltså. Men nu kan vi go pelargomanic hela natten lång!

Om man har tur...

-så kan man när man är sjuk få inte bara ett utan två brev på posten av sin bästa vän när man är sjuk. Det här var brev nummer två och innehöll en liten bit choklad till kaffet och flera välskrivna vykort i ett prickigt kuvert!

Bild) Ett kuvert kommer lastat med fullskrivna vykort och choklad!

Jag är väldigt inne på att jag får "unna" mig någonting eftersom det är så synd om mig som är hemma sjuk. Jag har hittat en helt underbar smyckesshop och fastän jag egentligen är väldigt dålig på att använda smycken annat än pärlor i öronen, faller jag igen...

Enda problemet är att välja endast ett när alltihop är så här fint...

Bilder från http://www.etsy.com/shop/SparklePeach?ref=seller_info

Vad jag ser från soffa

... är moln som far fram över himlen.

Det här ser väldigt mycket ut som en sittande hund med de långa öronen vaksamt uppåt. Kanske föreställde nästa moln ett ben?...

Polaroid(é)

Så... jag inser att jag måste hitta på saker för att roa mig själv, lunginflammationen verkar ta sin tid. Därför laddade jag hem denna polaroidremaker från Poladroid. Den gör om vanliga bilder till polaroidbilder på mac.

Jag älskar polaroider och hade en liknande funktion på min förra dator med windows.

Här, ett axplock sommarminnen...

Bild 1) By the sea, Värmdö

Bild 2) Street art

Bild 3) Getting ready for a wedding

Bild 4) Late night out, Sthlm Pride

Nattsudd

Det är nästan midnatt på gränsen mellan sommar och höst. Huden klibbar fortfarande mot lakanen men rummet blir utkylt så snabbt om man öppnar fönstret och jag har lyckats ådra mig en lunginflammation. Krasslighet till trots så sitter jag i vår lilla sovrumssoffa med guldmedaljongsmönster och knappar på bokstavsrutor i skumrasket. I sängen intill ligger en vacker slank pojke i rött hår och randiga kalsonger invirad bland lakanen, sovandes, drömmandes om andra världar. Jag vill lägga mig tätt intill- pussa, dra min hand genom allt det gyllene röda men ändå... då väcker jag honom, den som slitit en arbetsvecka medan jag legat hemma och hostat dag efter dag. I taket hänger en liten, liten fågelbur med öppen dörr till den fågel i plåt som bor där inne. Jag tycker inte om djur i fångenskap, inte ens djur i plåt. Nu darrar buren alldeles så lite och jag undrar om det är våra sammanlagda andetag som får den att snurra svagt i natten, om det är fågeln som funderar på att ge sig av eller om det faktiskt finns något drag in någonstans ifrån, om det faktiskt kommer in lite mer syre... Jag klipper ett par extra gånger med ögonlocken och tänker att snart, snart, kryper jag ner bland lakan och pojke och gör natt jag med.

Bild 1&2) Bitar ur mitt sovrum