Vårt lilla barn...

Någon gång framöver kommer det förhoppningsvis att komma ett litet barn och få mig och Richard att gå från par till familj. Det är stort. Jag har länge varit osäker på om jag vill ha barn. Jag tycker inte att varenda rödskrynligt spädbarn jag ser är ett mirakel, jag tycker faktiskt inte det. Men nu har jag insett att jag kommer att tycka att mitt barn är ett mirakel och det bästa barn som kommer finnas. Och det är allt som spelar någon roll. Så kanske kommer även jag att skaffa en liten familj någon gång, jag och Richard och ett litet liv. Inte lika skrämmande som det än gång varit. Det här har jag i huvudet när jag inte kan låta bli att köpa en och annan leksak, barnbok, fantasifullt tyg som jag kanske egentligen inte har något behov av. Jag tänker nu att det kommer jag att ha, så småningom. I dag köpte jag den allra sötaste broderade bonad att hänga ovanför en spjälsäng. Helt onödigt? Kanske, kanske inte....

Sarah börjar bli vuxen.