En liten loppistur och en islagd älv

Det blev en tur till stugan i helgen. En sista titt på julgranen med färgglada kulor, en kort promenad längs en frusen älv, längtansfulla blickar på skridskoåkare och paret med varsin spark. Barn och hund som åkte kana på isen. Älven som kom till bruk igen. När jag blir frisk så ska jag också. En liten tur till Gävle över lördagen orkade jag i alla fall med. Blåbärspaj och kaffe på ett café och så hittade jag en gammal resväska i en antikbod och en extra kopp och fyra assietter för femman stycket till några av mina favoritfyndade koppar som jag har fyra av sedan förr. Blommande loppisfylld lycka.

I vårt bibliotek

I vårt bibliotek finns det såklart massvis med böcker och ett gammalt fint grönblommigt uppslagsverk. Det finns en jordglob som man kan snurra på och blunda, landa med pekfingret precis var som helst och säga att just precis dit ska vi åka. Det finns en gitarr om man skulle vilja spela en visa av något slag och så finns guldrokokosoffan där, så att man kan krypa upp och läsa alla de där böckerna. Kanske bästa lässtället i lyan. Nu har vi en fågel som lampa i taket också. Det passar fint tycker jag...

En extra kram till Lycke, som visst också gillar guldrokokosoffor.

En fin dag, där utanför

Det är en fin dag, där utanför.

Det ligger vita flingor som ett tunt lager över marken. Reflekterat ljus når mina pelargoners gröna blad och de sträcker sig upp mot ljuset. Jag lyssnar på Too Young med Don't blame the dog och försöker jobba. Solen liksom drar mig mot fönstret. Jag är ett pelargonblad. Jag vill gå ut och gå. Sparka i snön så att stövlarna får vita mössor. Köpa små klisterprickar att sätta på min jordglob. Markera resor och fantisera om nya. Jag väntar på att en fin vän ska sticka in huvudet och säga hej. Komma upp för att jag inte orkar gå ner och sen upp för alla trappstegen igen. Jag har aldrig, aldrig räknat dem. Sju trappor. Hur många trappsteg på varje? Så lätta när man är ung och frisk, så tunga när man är gammal eller sjuk. Får bly i fötterna. Jag sitter uppkrupen i guldgula rokokosoffan och tittar upp i taket på vår nya fågellampa. Flyg, lampa flyg. Får jag gå nu? Jag vill inte jobba, inte vara sjuk, inte ha bly i fötterna. Det är ju en fin dag, där utanför.

Torptankar

Jag är på ett omöjligt humör. Jag är sjuk och bor sju halvtrappor upp, alltså vill jag gå ut hela tiden. Det är vinter ute, alltså vill jag ha sommar. Jag har definitivt inte pengar till ett torp alltså drömmer jag om att bli torpägare. Se bara på detta söta röda torp som jag fann på hemnet. Alla bilder utom det blommiga köket är från samma torp, det blommiga köket fann jag i ett annat. Åh, drömkök, åh kaffekopp på torptrapp i sommarsol...

Hemma alltså.

Första promenaden på två veckor. Det gick sådär. Jag hostade upp lunchen efteråt, av ansträngningen, ändå gick jag bara runt vår park i slowmotion. Lunginflammation alltså... Hemmet är min borg nu, mer än någonsin. Tur att jag trivs så bra i vår lya i alla fall.

Bild 1) Fia med Knuff

Bild 2) Richard i vårt bibliotek, åh vad jag gillar att vi har ett sådant rum

Bild 3) Inte bara svenskar kan, arabia minsann -både de blommiga faten och muminmuggarna är riktiga favoriter

Mitt hjärtas dag

Idag kan det få vara Alla Hjärtans Dag tycker jag. Jag gillar inte att det är givet datum och att man förväntas köpa choklad och rosor i mängder just den dagen. Om man är kär kan man väl visa det året runt. Så idag, den 4:e Januari hyllar jag min kärlek. Den första bilden är taget i motljus en solig dag i höstas och det andra är taget av vår vän Juliana under ett bröllop i somras. Leve kärleken! Puss

Manchester, appropå snö?!

Jag längtar snö så att det knakar!... ? Appropå snö kom jag på att jag inte har lagt upp några bilder från min Fjärde Advent än, som firades i Manchester. Det blir lite hopp fram och tillbaka i tiden nu känner jag. När jag skulle landa i Manchester så fick vi höra att flygplatsen var stängd på grund av snökaos och att vi fick lov att vända och landa 10 mil därfirån i Bristol. Men vår pilot gav inte upp och plötsligt (en timme senare) öppnades flygplatsen och när vi landade såg jag inte en enda snöflinga. Det är lite skillnad på det här med snö och snö. När jag pratar snö menar jag snö som på förra Nyår. Vallar. Skidspår. snötyngda grangrenar. Inte imaginära snöflingor i engelska flygledares dimmiga synfält. Tänkte bara klargöra det.

I Manchester var julmarknaderna i full gång. Massa fint hantverk och glöggliknande dryck och korv såklart. Engelsmän älskar ju korv. Men min vän med smak för det lite finare livet såg också till att vi besökte lite tjusiga varuhus, gick och drack afternoon tea på ett hotell och drack drinkar i Hilton's skybar. Så jag fick lite av varje med mig från mitt besök i Manchester. Nu håller hon och hennes kille på att flytta till Oxford så jag tänker mig ett vårbesök där, shoppa vårskor, gå in i gamla bokaffärer, spana grönska innan den kommer till Sverige!

Nyår på sistone

Detta Nyår blev inte så storstilat. Men Richard gjorde en fin fisksoppa och från våra vardagsrumsfönster såg vi gott om fyrverkerier som lyste uppbåde Slott och Domkytketorn och ett antal papperslyktor for som små eldflugor över himlen. Ganska fint ändå.

Förra året var också ganska lugnt men ändå himla fint och då fotade jag mer. Då firade vi vårt sista Nyår i Nacka. Vi började dagen med en promenad genom ett vitt naturreservat (det fanns snö då!) och istapparna sträckte sig långt ner från taken. Vi matade fåglarna med en sats väldigt fina (men stenhårda) lussebullar som jag aldrig fick att jäsa och när det började skymma gick vi hem och lagade en trerätters middag tillsammans. Jag provade en hatt men tillslut blev det klänning och på tolvslaget en obligatorisk kyss!

Influensa OCH lunginflammation. Tack snälla.

Och först var det visst influensa över jul och sen blev det till lunginflammation lagom till Nyår. Inget jag önskade mig av tomten, inte alls. Jag orkar ingenting, inte ens äta. Det blir pausbilder så länge, tills jag orkar gå igenom julbilderna, där jag var närvarande men inte så mycket mer. Tills dess en bild på mitt kära köksfönster och en del av min älskade koppsamling för att muntra upp mig...

Sjukrapport

Feberyra drömmar har präglat min jul. Sjukligheten sitter i och jag ser skuggorna omkring mig genom min lins. Ute skiner solen. Mina muminfigurer från julkalendern är uppradade och julaftonsluckan avslöjade ett muminhus, men ve- var är Lilla My!?! Richard fick godisautomaten på översta bilden i julklapp av mig, likaså Kaj Boyesens apa som hänger i stringhyllan nu. Fint. När jag orkar ska jag också plocka upp mina julklappar. Snart kommer mamma med kokostoppar till den febrige...