Igår kväll var jag på genomtrevlig pannkakstårtefest med färgglada vattenballonger. Jag har världens härligaste vänner och de i sin tur har de härligaste vännerna knutna till sig. Jag kände mig helt enkelt väldigt lyckligt lottad och hade en fin kväll.
På slutet av kvällen kom jag och de få av oss som var kvar på festen att tala om bloggar. Ingen hade någonting gott att säga om dem som fenomen och jag kan till viss del förstå dem. Jag tror det beror på att vem som helst kan starta en blogg och därmed blir ju innehållen lika varierande som antalet olika männiksor som skriver dem. Många kanske använder bloggarna som ett sätt att synas, att få uppmärksamhet, att "bli någon". Det finns ju många exempel på folk som vänder ut och in på sina privatliv bara för att bli hörda. Det var aldrig syftet med min blogg. Den startades som en sporre att få igång min gamla vana med dagboksskrivande, att få fart på mitt sätt att uttrycka mig och stimulera min glädje till språket. Jag insåg dock att jag nog ganska tvärtemot de flesta som bloggar inte vill att vem som helst ska kunna läsa och att vem som helst ska få del av mina tankar. Dem förbehåller jag mig rätten att reservera till de närmaste runt omkring mig och därför gjorde jag min blogg privat. Jag ser inget fel i att blogga och jag tror att man kan göra det av väldigt olika skäl men jag tror att man ska tänka över ganska ordentligt innan man startar en blogg vilket syftet med den är och vilka man egentligen vill nå med den- om några alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar