Smarta lösningar

I helgen fick vi hjälp med att få upp en stång i vår långa smala 30-talsklädkammare. Richards far är en fena på smarta lösningar och nu hänger de flesta av våra skjortor och klänningar äntligen på plats. Dessutom organiserade jag nyligen vårt skafferi så nu är det ordning och reda på torpet (läs vindslyan) och perfektionisten i mig småmyser!

Bild 1) Svart katt och vårblommor vid ett hus i närheten

Bild 2/3/4) Vår klädkammare

Bild 5) Det fina prismat som hängde i vår lägenhet vid inflytten

Bild 6) Sovrumsfönstret med min Lisa Larsson terrier och en pelargon

Bild 7) Disk i vårsolsljus

Bild 8) Bakhyllan i vårt numera välorganiserade skafferi

Drömlika rislampor

Hittade av en slump till den här kreativa kvinnans blogg oc vem vill inte ha en så'n här lampa?!

http://www.karinskonstgrepp.se/2012/03/vinn-inte-en-utan-tva-lampor.html?showComment=1332407122342#c8415916645738348331

Tejp, klotter och annat kreativt

För ett tag sedan var jag och en vän i ett av mina favoritStockholmsområden, Gröndal och besökte en fantastisk tejputställning på Färgfabriken där. Hela rum och gångar helt gjorda i tejp. Bara att komma på en sådan sak. Det får mig att tänka på Alfons Åberg och hans snören kors och tvärs genom ett rum.. Det här är Alfons kreation som vuxen. Det fanns också några rum med läskiga små människor som stod utplacerade lite här och var och såg verklige ut. På vägen därifrån passerade vi en gatumålning som jag tyckte väldigt mycket om och så var vår konstsöndag komplett!

Kanske är det så här...

Kanske är det så här det är att leva...

Mina påslakan är blommiga, mina gardiner är blommiga och jag har blommigt porslin, något som enligt den senaste boken jag läste- är det sorgligaste som finns

Jag har bitit av en bit av en tand på en synål. Det syns inte men det känns när man känner efter med tungan. Kanske är det lite fint att jag har en pysselskada

I morse åt jag hemgjorda croissanter. De såg inte ut som croissanter men de smakade ganska mycket som croissanter. Croissanter kan vara det bästa jag vet...

I hemmets vrår

Det händer saker hela tiden, så pass att jag inte hinner skriva ner dem här. Vi har varit till Bryssel, till Richards syster Sofia, och kommit tillbaka. Vi hälsade på våren, åt crêpes au sucre och drack fina små koppar kaffe med små chokladbitar till. Jag köpte barnböcker på franska, fotade omgivningarna och så spenderade vi kvällarna med att dricka öl och äta musslor. Ovärderligt. Sitter hemma och försöker vila bort migränkänningar nu, för ikväll ska jag lyssna på fina Anna Ternheim, om huvudet vill...

Innan Bryssel klippte jag ju av mig håret också. Ännu mer. Nu har jag kortare hår än Richard. Det känns ganska bra efter en invänjningsvecka. Jag satsar på att köpa nya pelargoner och pärlhyasinter till helgen som snart är här igen. Annars är det fint hemma. Och lugnt...

En helg med salig salix lycka

Jag vet inte om melankolin bor i magen eller bröstet?

Migrändämpad dimma får mig till tangenterna.

Tiden står stilla ett tag när man är sjuk. Tiden; den där dyrbara som klockan oberört tickar fram.

Det är en sådan dag idag.

Men förra helgen var det vår. Krokusar och snödroppar. Loppisjakt och kaffe på fönsterbrädet i köket. Låt våren komma in. Storfynd. Fantastiska Stig L asietter för 10 kronor stycket. Sådana fynd gör man inte i den här staden. Ändå gjorde jag det. Jag såg hur hon plockade upp traven ur en kartong precis som jag gick förbi. Hon blev så glad för att jag blev så glad. Perfekta är de, inte en repa i glasyren och jag gläds fortfarande. De hör hemma hos oss i 30-tals kök utan diskmaskin som förstör. Lilla bambi, ett par hantverksböcker; en full av korstygnsmönster och en med stick- och virktips steg för steg, och ett par röda skor följde också med hem. Dorothy, you are not in Kansas anymore. Snart är inte jag i staden mer heller, flyr till Bryssel över helgen. Åh vad skönt. Hoppas att melankolin stannar kvar hemma...