Bambi har ett kid..

Jag såg på en blogg någonstans där ute att lilla bambi som står i vår stringhylla har ett kid där ute vida världen. Nu gäller det att hålla ögonen öppna för att de ska kunna få återförenas en dag!

Vad ska man göra när det stormar?

Jag är ledsen idag. Det hjälps inte. Mitt liv är ljust och mörkt och flera nyanser där emellan. Ibland är det djuprött och ibland skirt rosa. Idag är det mörkare men likt en skiftande mörk himmel ses inslag skymta av färger här och där, så snabbt att de knappt hinner registreras. Det är ett föränderligt humör.

Det blåser ute och det blåser i mitt liv. Jag har ett tak över huvudet och någon att hålla hårt i handen så att jag inte blåser bort men jag måste släppa den där handen och gå iväg ensam till jobbet om dagarna, jobbet som är det ställe där det blåser allra mest. Och så fort jag tror att det har mojnat så blåser det upp igen, värre än någonsin och jag undrar om jag kan hålla mig kvar. Vill hålla mig kvar, bör hålla mig kvar? Det är inte lätt när vindarna blåser hårt...

Har ni tänkt på att när det blåser försöker man desperat att fokusera på detaljer? Man stryker undan luggen som envist skymmer sikten för ögonen, man rättar till bordsduken som som vill lämna bordet, som rycks med av draget, man försöker med hela sin kraft få tillbaka ett paraply som vänt sig ut och in till sitt ursprungsläge.. Varför gör man det egentligen? Det hjälper ju inte. Luggen blåser som den vill, bordsduken kommer att lämna bordet förr eller senare när man släpper taget för att vända paraplyet. Ibland undrar jag om man inte bara ska låta sig svepas med. Varför ens försöka streta emot?

Det stormar nu och jag har ont i magen. Jag undrar vart stormen ska ta mig och om det är värt att streta emot?